Ingen sol ute, ingen sol inne. Hur mycket te kan man dricka innan man får en koffeinchock? Frågor och svar. Nu snöar det igen. Ikväll ska jag äta tacos.
Men är ändock glad. Igår kände jag mig helt urholkad, som om världen gått under, som om ingen ljusstrimma fanns vid horisonten.
Men imorse var glädjen där igen. Viss om att jag kan inte göra mer just nu åt situationen. Får fokusera på viktigare saker tills nästa tillfälle dyker upp igen, så att jag då kan göra det bästa i just det rätta ögonblicket. Vara i blickfånget. Vara rakryggad och stolt. Nöjd med mig själv. Det bör jag bli ändå, trots utfallet.
Men ibland står tiden stilla igen. Ögonblicken upprepas, minnena flyger förbi, som lätta moln i en viskande vindpust.
Himlen blir grå utanför mitt fönster. Men hoppet och gnistan och den där särskilda känslan just då finns kvar. Tack för ögonblickarna.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar